Vad kommer hända? Vad kommer man bli? Hur gammal? Kommer man leva ensam? Kommer man dö ensam?

Alla dessa frågor och ännu fler får mig att bli galen. Folk säger att jag ska leva i nuet och jag försöker men jag lyckas inte så bra. Jag tror på ödet, "det skulle ha hänt". Samtidigt som jag vill veta min framtid så vågar jag inte ta reda på den. Jag försöker skapa den i stället, på sätt och vis. Men är det värt det?
Jag har någorlunda höga tankar om mig själv. Jag vill i alla fall bli "något". Men ändå så är alla "något". Är allt jobb och kämpande värt att stå ut med om man ändå inte når sin dröm karriär? Tänk om jag har valt fel spår? Det är väl vad framtiden får svara på... Men tänk om man gör hundratusen saker i onödan?

Jag går och grubblar och tänker alldeles för mycket men jag kan inte sluta. Så fort jag blir lämnad själv grubblar jag. Det "värsta" är att jag inte bara tänker på mig själv. Att jag ska bry mig om alla andra är ju snällt,  bra också, så slipper jag mina egna problem i bland. Men det är inte så jag vill det ska vara. Klart jag bryr mig på riktigt, men jag skulle vilja bry mig mer om mig själv. Har tagit tag i det mer men vad krävs för jag ska nå det ultimata? Ingen aning!

Framtiden har svar på det mesta, även om det är om ett år, tusen år eller på en annan planet?!


bild ej tagen av mig