Är planerat att jag ska åka hem till Mjöbäck den 11 eller 12 februari för att Emelie fyller 20 år då. Men kommer bli tungt att åka ner hit igen. Har en sån fruktansvärd hemlängtan nästan hela tiden. Så fort jag är själv vill jag inget annat än att flytta hem igen. Mumin är till väldigt bra hjälp med att få mig på bättre humör men han känner väl av hur jag mår.
I alla fall, åker jag ner hit till Blekinge på söndagen så blir det den 14 februari, Alla Hjärtans Dag. Det ger mig ingen vidare lust att åka hem. Jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv som jag gjorde när jag åkte ner hit efter jul! Sen när Erika och mamma var här så kom min förlorade del tillbaka men försvann igen när de åkte. Bita i det sura äpplet, nja för mig börjar det äpplet bli sött och gott!

Just nu lyssnar jag på Journey med Don't Stop Believin'. Skulle aldrig ha fått den låten spelad för mig. Det är en sån låt som man känner att den "betyder" något. Får mig att tänka på allt och alla som betyder något för mig! Som Ingela skrev, att det känns som om man har gjort en mellanlandning. Får stå ut den tiden som är kvar och försöka flyga till mitt "hem" sen. Jag vet egentligen var mitt hem är men jag har valt detta livet och då ska jag klara av det också!

På tal om Mumin, han bara växer. Han verkar äntligen ha blivit bättre. Busar för fulla muggar! Lägger upp en bild på mitt troll!




Love you!