Dikt en regnig dag

Jag vaknar ensam idag igen.
Det ända jag hör är mig själv och regnet som faller utanför.
Jag vill ligga kvar, jag vill inte gå upp och veta att jag är ensam igen.
Hur mycket är klockan?
Alldeles för mycket!
Vad spelar det för roll när jag ändå är utan Dig?
Tid och mat betyder inget för mig längre.
Sömnen blir allt sämre och betyder snart inget längre.
Det ända jag behöver, suktar efter och betyder något är Du.
Vem är Du?
Ingen Aning!
Jag går ut.
Regnet faller över min kropp och kyler mig.
Jag fryser.
Folk säger att det luktar friskt och gott när det regnar.
Men inget luktar friskt och gott utan Dig.
Jag fryser.
Du skulle vara här och värma mig men var är Du?
Det ända jag hör är mig själv och regnet som faller.
Klockan tickar.
När kommer Du?
Jag står här ute i regnet, fryser och väntar på Dig.
Det ända jag hör är mig själv och regnet som faller.
Jag är genomblöt, när ska det börja lukta friskt och gott?
Buller!
Nu börjar det åska.
Folk säger att åskan bullrar.
Men inget bullrar utan Dig.
Jag står kvar i regnet och åskan.
Jag fryser.
PANG!
Jag står inte längre i regnet.
Jag står inte längre i åskan.
Jag hör inte längre mig själv och regnet som faller.
Jag fryser inte längre.
Är Du här?
Nej.
Jag fick aldrig träffat Dig.
Du fick aldrig träffat mig.
Det fick blixten.
Jag är ensam igen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0